Måste prova…
… Nu var det ett tag sen jag skrev här. Har tänkt jag ska ändra tillbaka till min originalheader hur länge som helst nu, den här med Paulo var ju mest på skämt men nä.
Min gamla blogg har blivit en spökstad.
Min fina lilla blogg.
In case nån har missat
Jag har gått över till mama.
Så gå in på mama.nu/blogg/sonjas-blogg istället för att sitta här och häcka. Lägg till mig på bloglovin. Börja prenumerera på min RSS. Gör det ni måste. Bara ni inte stannar här för all framtid.
Jag måste tillägga att jag trivs redan väldigt bra på mama. Så klaga inte på designen. Ni vänjer er. Det vet jag.
Nu ska jag sova. Klockan är 00:35. Rena rama nyårsafton när man var åtta år.
Bloglovin å RSS
Klicka på den här fräcka lilla ikonen nedan så kommer ni börja prenumerera på min blogg. Just nu står det 6 prenumeranter.
Hur ni andra ska kunna prenumerera på min rss vet jag inte exakt. Men testa med denna adress?
Fredag kväll
Min granne gör en väldigt listig blandning mellan dansband och julmusik.
(obs, kuggis, blandning mellan dessa är aldrig listiga)
Jag sitter och småfryser men det är bara för att jag sitter så nära fönstret. Som är öppet. (nej jag skojar bara, silly).
Just nu vill jag bara att allt med den nya bloggen ska funka. Och med det menar jag att ni som använder bloglovin kan lägga till mig på den. Det känns liksom viktigt för att den nya bloggen ska vara optimal.
Jag själv blir dock mest förvirrad av bloglovin. Vet ni hur jag gör?
Jag memorerar bra bloggar. Åså lägger jag dom bland mina favoriter på favoritlänkar.
Ibland googlar jag.
Kommer försöka göra det enkelt för er
Jag kommer också (förmodligen) göra så att ni kommer automatiskt in på min nya mama-blogg när ni skriver in burriburr.se.
Ska försöka fixa så att ni kan komma åt alla gamla inlägg precis när ni vill också.
Jag kommer fixa det så bekvämt för er som möjligt. För sån är jag. En bekväm-görare.
Ang min nya blogg
Det glädjer mig att ni inte tänker lämna mig för att jag flyttar över till mama med den sämre designen.
Det värmer mig att ni är här för mina texter och inte för den snygga headern med mig och Paolo Roberto med mera.
Men jag har förstått att det finns problem med att lägga in nya bloggen på bloglovin och sånt.
Jag ska fixa! I pråmis! Återkommer på denna blogg för mer info om det.
Okej nu så jävlar!
Hej babes and girls! And boys! And gays!
Nu kan ni läsa en intervju med mig på mama.
Då förstår ni att vissa av er haft rätt. Jag är väldigt stolt över även er som hade fel. Ni som likt idioter trodde att jag vunnit på lotto, skulle hamna i fängelse osv. Jag tycker om er som ni är, även fast ni inte är genier.
Det är en sak som är så fin med mig. Jag har hjärtat öppet för alla.
Det här inlägget blir inte mitt officiella avskedsinlägg på denna blogg. Jag vill ha lite mer sentimentalitet när jag lämnar den. Det här inlägget är mer av den informativa sorten.
snart.
Det finns en anledning till att jag inte skriver nåt.
Det är den “förändrande nyheten” jag snackar om. Det är inte säkert att ni kommer gilla den. Men ni får finna er i den. Ni får inte lämna mig i alla fall. Kappish? (jag hatar att använda ord som jag inte 100% förstår, men ibland låter ‘kappish’ så jävla bra).
Nedrans apa
Jag var helt säker på att jag hade tvättid 18-21. Helt bombsäker. Har “sett fram” emot det hela dan.
Ni kanske förstår att jag hade fel.
Så jag möttes av mina plaskvåta kläder utdragna på en bänk. Även fast tvättstugan var tom kunde man nästan skära i luften av känslosvallningen den drabbade haft. Hat. Ilska. Kallsvettingar.
Och till råga till allt började barnen skrika. Båda två. Så det ekade i hela tvättstugan. Liksom för att signalera den jag inkräktat att jag var hemma. Så att hon, om hon ville, kunde komma ut och sätta en yxa i ryggen på mig.
Den här bilden är från nåt annat missöde i tvättstugan.
